"Är det inte det ena, så är det det andra, sa flickan och blödde näsblod."

Skulle man kunna sammanfatta all den blodvite som har drabbat mig under två dagar.

Det började med att jag skulle kasta tomglasburkar i en uppsamlingsigloo.

Jag körde ner handen i påsen och "Aj f-n, vad det gjorde ont"!

En burk hade gått sönder utan att jag hade märkt det.

Det ville aldrig sluta blöda... som tur var hade jag lite papper att vira runt fingret, så jag slapp söla ner hela affären, som jag gick till sen.

(Jag kan tyvärr inte visa någon bild på skadan, då min kamera inte tar micro-bilder...hm)

Igår förmiddag, innan mitt semmelbesök, så satt jag i soffan med två vilda tvillingar på 15 månader. Det härjades och kastades med kroppar. Ömsom tårar, ömsom skratt, nära till alla känslor. Även för mor, ska det visa sig.

"Kabbong" - så far lillkillens hårda skalle rakt mot min mun och tiden stannar liksom upp ett slag. Allt rör sig i slow-motion. "Kviiid", sa mor, öm som bara attan. En annan som har varit med förr, har vett att lämna de unga tu, och ta fram is från frysen och vira in några bitar i en handduk.

Sedan satt jag där i säkert trettio minuter och tryckte handduken mot överläppen. Man ville ju liksom inte ha "LindaRosingläppar", om ni hajar...

Ett tag låg själva semmel-ätandet i fara, men tur som en tokig, så gick det bra att ta små tuggor. Och det är ju så himla lustigt med sådana här skador.

Det kändes som om jag hade en bula av golfboll-karaktär, men spegeln måste ha varit dålig putsad, för hur jag än tittade och tittade, så inte tusan såg jag någon golfboll inte... Och min man var lika närsynt när han kom hem. Jag fick ingen större medlidande, måste jag säga. Fast jag hade den blodiga handduken som bevis.

Vad hände idag då, undrar ni kanske?

Jo, plåsterpaketet kom fram igen!

Min kära mor var här och passade lite barn och diskade lite disk.

"Pang och kras", så åkte en ganska så fin liten raritet i golvet och gick i "bisen tutar" (tusen bitar, då!)

Och ja, det var mor, och inte jag som var förövaren. (Dyrt med diskhjälp.)

Vi hjälptes åt att plocka upp bevismaterialet och sopade noggrant.

Vad hjälpte det? Föga!

Senare gick jag där med mina bara fötter och kände av en brödsmula under foten. (Jag lovar att det kryllar av brödsmulor i ett hem som bebos av tvillingar!)  Inte f-n var det en brödsmula! Det fick den andra foten smärtsamt veta, när jag försökte bli av med den, genom att gnugga höger fot mot vänster fot.

Blodet droppar, blodet droppar, skaldade hela köket.

(Det blir ingen bild på denna heller. Inga microbilder, om ni minns...)

Konstigt; ju mindre sår, ju mera ont.

Ju mindre bil, ju större plats.

Ju större barn, ju mer bekymmer.

Ju mindre mat, ju större hunger.

Ju mera snö, ju mer att skotta.

Ju tröttare skalle, ju sämre blogg...

Go'natt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  JAG HAR STARTAT EN NY BLOGG!   GÅ IN PÅ FÖLJANDE LÄNK ISTÄLLET, DET ÄR DET VÄRT - JAG LOVAR!   http://allaroundphotosbydufva.blogg.se     DEN SKA HANDLA MYCKER MER OM MITT FOTOGRAFERANDE OCH VISA NYA BILDER MER KONTINUERLIGT. BLAN...

  Nä nu måste jag skriva av mig lite!! Varje år har en del av Dalarna en fototävling till Miljöalmanackan som delas ut gratis till alla hushåll i det området. Det är andra året jag skickar in 12 bilder (maxantal) och i år var temat "färgsprakan...

Den bästa platsen att skryta på - sin egen blogg!   Två av mina bilder (tema höst) har blivit publicerade i Lokaltidningen Mitt i. En bild (tema skyltar) har blivit publicerad i tidningen Transportarbetaren. Två bilder kommer att finnas med i...

Igår kväll vid 18-19 tiden så for jag iväg med bilen ut på landet (spenaten, tjottahejti, far far away, ja ni hajar). Tänkte jag skulle fota både vacker solnedgång och lite fullmåne (måne på dekis, den var full i onsdags). Gick väl ganska bra, fa...

Idag har min röst lagt av, så jag behöver inte svara i telefon på jobbet. Vilket är mitt jobb annars, alltså. Idag får jag besvara mailen istället. Kan inte säga att de strömmar in just nu ... Så tråååkigt då!      Igår tittade vi hela fami...