Jag skulle inte ha flera barn. Jag skulle verkligen inte det.

Efter en svår förlossningen, när min förstfödda föddes 1990,

så bestämde jag mig genast; inte en gång till, no way!

Och beslutet var lätt att hålla, med tanke på att barnets

far och jag var totalt helt olika när det gällde uppfostran

och bemötande och "regler".

När sonen skulle börja första klass, så flyttade han till

sin pappa. Vi hade då levt åtskilda i flera år, pappan och jag.

Sonens flytt var sedan något jag ångrade mig i alla år.

Det var mitt livs värsta beslut, alla kategorier.

Men han rotade sig och ville inte flytta tillbaka.

Man vande sig, livet rullade på.

Men hela tiden hade jag en klump i magen,

en tagg i hjärtat.

Inbillade mig en massa olyckor, där sonen var huvudpersonen.

Varje söndag jag lämnade honom hemma hos sin pappa

så satt jag i bilen på väg tillbaka, gråtandes.

Floder!

År ut och år in.

Det är inte över ännu, även om det händer väldigt

sällan nu.

Jag skulle kunna skriva tusen sidor om sorgen.

Tusen sidor om saknad och oro, ilska.

Istället blir det några rader om den ofattbara lyckan!

Förutom att han har vuxit upp till en bedårande vacker

ung man, smart och sugen på livet, så har han även

fått två små syskon!

En syster och en bror, alla tre har slumrat bredvid mitt hjärta.

Två av dem samtidigt, sjutton år efter storebror.

Hoppas vid gud att jag aldrig behöver gå igenom samma sak igen;

att inte få natta dem på kvällarna och inte följa dem till skolan.

Lycka var det, ja ...Inte ta eventuella sorger i förskott!

Jag har nog inte förstått det ännu; tvillingar.

Vad hände? Fick jag en blackout?

Jag skulle ju verkligen inte ha flera barn!

Fyrtioårskris, eller vad?

Och nu, tvillingar!

Jag kan väl säga att det kändes rätt.

Med den rätt underbara mannen.

Rätt och slätt, det blev två rätt som efterrätt!

　

 

Jajamensan, jag drömde om Jonas Gardell i natt!

Han var jättesnäll och skulle ge mig sin mosters hemliga recept på hallonsmörkola!

Han stod i ett gammaldags skyltfönster med fönsterluckor, bakom låg hans lägenhet.

Jag frågade min syster om hon trodde att jag kunde fråga honom om en autograf.

”Det går säkert bra, han är så snäll”, svarade hon.

Så jag tog fram ett foto på honom och gick fram och frågade efter autografen.

Han bara log och skrev på.

Sen visade han mig hur man gör hallonsmörkola.

Han knådade och knådade och vek degen hit och dit.

Blank och fin, sen blev den bara rödare och rödare av alla hallon.

Den var jättegod!

Vi stod där och mumsade och fick pilla i tänderna för att det fastnade lite.

En helt normal dröm a la Syltan!

And now something completely  different!

Visst är det supercoola tapeter!

Äkta, härliga 50-talsgodingar!

Finns i Dalarna, i min mans farmors sommarhus.

Ett härligt orenoverat hus … 

Även om det inte är original allting, så är det mycket roliga detaljer och färger

från diverse årtionden som samsas.

Mer eller mindre sams, kanske jag ska säga …

Lovely!

Det känns lite som man har straff just nu.

Straff för att behöva sitta här

När man kan vara

där

ute

i

skuggan

liksom

ja, ni förstår väl, kära läsare

det är säkert inte bara jag

som känner så här

men

snart snart så är det semester!

Fredag den 10 juli kl 16,30

Då smäller det, minsann!

Ledighet i sju 7 seven seitsemän sieben

siete sette syv seidem

sept pitong epta yedi sedam

veckor!

(Åh, gud vad jag kände av alla avundsjuka vibbar därute i cyberrymden! Men så orättvis ÄR det här i livet …  en del får ALL semester, en del får ingenting, MOAHHAHHAA!)

 

Jag har gjort det igen!

Fjärde gången på några månader!

Usch usch usch!

Jag har ju redan sagt att det finns alldeles för lite tid

och alldeles för många böcker

utan att jag ska behöva läsa böcker

som jag redan har läst tidigare

när det finns så mycket annat

som också är bra

och bara väntar på mig …

Det händer ibland att jag vill läsa

en bok som jag redan har läst

men det hör till undantagen.

Det finns till och med böcker som

jag har läst tre och fyra gånger

men de kan jag räkna på

min ena fots tår.

(undantaget barnböcker, för en del  har man ju läst 346 gånger!)

Och nu har jag köpt några bra pocket

från Adlibris, och gissa vad…

En av dem hade jag redan läst!

Och den här gången upptäckte jag det

redan efter bara några sidor

Till skillnad från de förra gångerna -

när polletten trillade ner först i slutet på boken.

Detta kan läggas till på listan:

I-landsproblem!

Solen sken visst på Midsommardagen!

Vy från Rälta mot berget som vi glömt namnet på...

Denna fäbodstuga är från 1700-talet! Bakom dessa fönster har tiden nästan stått stilla. Väggfasta bänkar, gamla bord och korta sängar.

Nu är den en del av en sommarstuga till min mans farmors kusin.

 En del samlar på rostiga saker, som jag själv till exempel.

En del samlar på... ja, gamla trägrunkor för dragdjur!

Dalälvsdelta.

Mamma Mu!

Eller är det Syltan själv...

 Den lokala ortsbefolkningen i Nordåker.

 Träden är alltid grönare på andra sidan, liksom.

Vackert så man gråter!

 Det gäller att hålla sig flytande, sa åran.

 Ja, så här löjligt vackert kan det vara i Dalarna!

 Vad finns det här bakom? Fast jag blir glad bara av att fånga dörren på bild. Men... undrar vad det finns där bakom??

 Behöver du en stege som är EU-anpassad och säker?

Låna då för guds skull inte den här!

 Vy från klappbryggan. Nordåker. Sjön heter Esttjärn och uttalas

"Eschen" som i  "Sprechen Sie Deutch?"

Hästhagen mot nämnda sjö. "Sprechen Sie pferd?"

Mitt favorithus i Nordåker! OM den blir till salu, ligger jag illa till.

No money - no funny...

Lite naturpornografi a la Dalarna.

Rör inte min traktor!

Mera heta scener från Dalarna.

Aaah, ännu en! Jag står inte uuut!

Här har någon glömt att sätta haspen på...

En liten mas i traditionell festdräkt a la regntung festdag.

Allt är inte dalarött! Och tur är väl det! Det här är mycket vackrare, säger jag, som ändå är färgvän.

Österdalälven med Sveriges enda flottbro där bilar får åka över.

( Inte flott på norska, vilket betyder fästing!)

"Vem drar kattfan i svansen?"

Snöbollsblomma kanske denna skapelse heter. Är det någon annan som har ett bättre förslag?

Ett vackert stilleben.

Detalj ur ett vackert stilleben.

Tyvärr är vi inte ägare till denna häftiga vrålåk.

Men drömma kan man, eller hur...

Sliten bondkatt med Mumsmums! "Kom barn, maten är klar!

Det blir vattensork -  idag igen..."

Ja, detta var en liten resumé av vår Midsommarhelg i Gagnef, Dalarna.

En hel vecka försenad, men vad gör det...

Nu ska jag packa ihop denna söndagkväll och svettas bort en natt i sänghalmen. Till ingen nytta alls, vill jag vidhålla! Först blir den en kall avrivning i duschen, men den hjälper föga. 

"Oktober, kom tillbaka, allt är förlåtet!"  

Detta är vår ur-sköna framsida!

Idel ädel skugga!

Utom på förmiddagen, i och för sig. Då är det skönt att ta en liten frukoststund i hammocken. En härlig 50-talspärla. Inköpt för några år sedan för det facila priset på 1500 kronor. Den hade stått på en härlig skogstomt i Nacka, med utsikt över alla Finlandsbåtar som for förbi ute på fjärden.

Ett underbart ställe som det unga paret skulle göra om till permanent boende, efter att ha varit sommarstuga till två gamla damer under många decennier. De började berätta vad de hade kastat.... Men då ville jag inte lyssna längre!

 De två stolarna är köpta på en "riktig" antikaffär på Surbrunnsgatan i Huvudstaden för två år sedan. Passade ju som handen i handsken till hammocken, eller hur! Bordet har jag målat med en rosa och en ljusblå färg och sedan båtlackat.

 Jag gillar grisar! En del av er kanske tycker att de är höjden av kitsch...

Just därför passar de så bra hemma hos oss, vi som har ett hem fullt med en misch-maschblandning. 

Jag gillar även rostiga saker! Jag går IGÅNG på rostiga saker! Bland annat...

Flaskor är loppisfynd. Trälådorna är superloppisfynd, typ 40 kr/st!   I år!

Den lilla keramikprylen längst till vänster är en stol som jag har knåpat ihop för många år sedan på en rolig keramikkurs.

 De stackars pelargonerna har inte vuxit nämnvärt sedan dessa bilder togs.

Ändå har en del fått ny jord...

Några av dessa är väldigt gamla, uppemot 40 år! Mamma har haft dem.

Och se nu hur jag har behandlat dem!  Fy Syltan!

Fast till mitt försvar ska sägas att JAG har haft dem i många, många år och de har varit stora som hus. Det måste helt enkelt vara ett dåligt pelargonår i år ...

Här är den underbara gamla papperskorgen från Saltsjöbaden.

Den stackarn låg dumpad i en skräphög och skrek "Rädda mig, rädda mig!"

Och jag vände mig till min nyblivna man och frågade:får jag behålla den?
Och alldeles vilken dag som helst ska jag plantera en fin sommarblomma i den, så den kan slingra sig sig genom alla små hålen.

Visst är den fin, den gamla luckan! Loppisfynd a´la tio spänn!

 

Ser man på; Adolf Hitler har namnsdag idag!

Hur många barn har fått namnet Adolf de senaste, låt säga, 64 åren??

Lika få som har fått namnet Vidkun i Norge, skulle jag gissa … 

Men om vi ska prata om mig,

så har jag kommit på en superbraoch supersnabbt bantningstips:

gå ut på morgonen

men bara om det är strålande sol

ställ dig med ryggen mot solen

kolla in den långa fina smala skuggbilden

som blir på asfalten

MEN

du måste göra detta tidigt på morgonen

annars blir det motsatt effekt!

På det här sättet har jag nu gått ner

minst 30 kilo!

Ready for beach 2010!

Eller 2015 rent ut av …

(Äh, skaffa hit en bodybag istället!)

Igår fick mina 41:or sig en magnetröntgen.

Jag somnade som en liten barnunge som varit hela dagen på Gröna Lund

och ätit sig proppmätt på sockervadd och åkt runt på alla tillgängliga karuseller.

”Nej, du kommer inte att somna” sa personalen.

”Det är alldeles för hög ljudnivå här inne."

Tji fick de!

Men det var ingen som kunde höra min snarkningar…

Utom jag själv

så  typiskt

att jag inte fick sova ifred

nu när jag äntligen fick ligga ner

alldeles i fred

ensam i ett eget rum

(låt vara att halva kroppen låg i en tunnel och det bankade och dunkade som … som… jag vet inte vaaad!

men

jag fick mig en liten egen stund.

Snacka om ”desperate twin-mother”!)

Jag har så många fina bilder från Dalarna, som jag vill visa er,

men fatta hur lååång tid det tar att ladda ner dem!

HUTLÖST lång tid!

När ska jag ha tid med det?

Hur ska ni kunna svara på det, sorry…

Snart är det fredag!

Back in business!

Men jag har inte tid att skriva....

måste hänga tvätt

duscha

packa min väska

för morgondagen, alltså!

och klockan är redan 22.00

Hoppas ni alla hade en strålande Midsommar!

Det hade jag!

Ciao!

Ps, jag har rotat i en container idag! Snacka om lyckad Midsommarhelg!

 

Ibland är det bättre att vara svensk än norsk.

Men bara ibland!

Nu är det ett sådant tillfälle...

Midsommar!!

Sankt Hans, som det heter i Norge.

Juhannus, som det heter i Finland.

Ser ni släktskapet med vår "Johannes Döpares dag"?

Bra, vad duktiga ni är!

Vi i Sverige reser midsommarstång.

I Norge och Finland så eldar man.

Inte midsommarstången, som mitt kära kusinbarn trodde en gång,

utan vanliga valborgseldar.

Fast vid midsommartid.

Knasiga människor, de där finnarna och norrmännen...

Nittonhundrasjuttiofem var syrran och jag i Bergen, just över midsommar.

Vi hade flugit dit.

Annars brukade vi alltid ta tåget, men nu fick vi flyga!

Bara vi två...

På Sankt Hansafton så var vi två och kära Kusin Vitamin

ute i Laksevåg för att titta på Norges (och därmed världens!)

största Sankt Hansbål.

Vi hade gått hela långa Damsgårdsveien fram, nästan ända

från Danmarksplass.

(Jo, nästan ända därifrån, Kusin Vitamin!)

Våra Besteföräldrar bodde på Damsgårdsveien.

Jag gick förbi där för några år sedan.

Sorgligt förfallet!

Den underbara speciella lukten i porten var borta...

Det var det värsta, tyckte jag.

Snart har väl de rivit alla gamla magasinshus i dessa kvarter.

De kanske redan har det, vad vet jag.

Jag finns hundra mil därifrån...

Och denna speciella Sankt Hansdag jag berättar om,

då kändes det som om vi gick hundra mil!

Gatan ville aldrig ta slut!

Och inte regnade det heller!

Solen sken från klarblå himmel.

Det var tydligt möjligt, trots att vi befann oss i Bergen.

Den stad i världen där det regnar mest.

Typ!

När vi kom fram till Laksevåg, så var vi inte ensamma.

Det var väldigt mycket folk.

Och alla stod och tittade på samma konstiga sak:

en omkring tjugo meter hög stapel med fina gamla silltunnor!

Jag kan ha fel om höjden, åren har gått och jag var liten, men en sak vet jag:

Den kom med i Guiness rekordbok det året!

Så ni förstår att det inte var en liten vanlig skithög med gamla fina silltunnor!

Och hela spektaklet eldade dem upp!

Glad Midsommar!

Happy Juhannus!

Koselig Sankt Hans!

 

Återkommer på söndag.

Jag alltså, inte midsommarhelgen gubevars!

Lite måtta, hörrni, lite måtta!