Senaste inläggen

Av Synöve alias Syltan - 15 maj 2009 22:40


Aldrig, och då är jag fan allvarlig i min själ, har en låt drabbat mig så som denna!

Nu är ju jag i och för sig väldigt svag för fioler och folkmusik...

BUT ANYWAY som man säger i Norge!


Jag hade missat när SVT sände  "Inför Melodifestivalen" men hörde ett litet rykte att Norge skulle ha en bra låt.

Så igår när jag åkte från frisören, nyklippt och dan, på väg till Barkarby Outlet, så lyssnade  jag på radion i bilen. 

Det är alltid trevligt att sjunga för full hals med volymen på högsta ös.

Det är en litet tics jag har...Jag är säkert ensam om det.

Resan höll på sluta uppe på rondellen, med fri insyn över hela flygplatsen i Barkarby! Som var fullkomligt täckt med vita tält i olika storlekar och modeller. De flesta hade gulliga, toppiga tak och det var flaggor i glada färger. Så vitt jag förstod, så kunde detta vara Himmelriket på jorden.

(Men egentligen så var det MaskinExpo-mässa...en vacker sådan!)

Jag vet inte om jag fick någon slags religiös uppenbarelse, av typen:

jag ska ALDRIG mera tvivla

jag ska ALDRIG tänka illvilliga tankar

jag ska ALDRIG göra onda gärningar

Världen är GOD och alla människor är UNDERBARA

Det finns nu inga mera KRIG

För det måste vara en omöjlighet, för nu har jag hört det VACKRASTE, mest UNDERSKÖNA som den här planeten någonsin har ÅSTADKOMMIT!

Och allt som beskriver här ovan är faktiskt en UNDERDRIFT!

Jag hade rysningar på armarna och tårar i ögonen och hjärtat slog en massa extra slag.  Hade någon sett mig, så hade de säkert kommit springande för att lägga mig i framstupa sidoläge.

Och nu är det säkert några som också har hört låten och tycker att jag är skitknäpp.

"Äh, den där smörjan är i klass med Sven-Örjans Go´bitar från 1978" eller

"Vem fan drar i kattskrällens svans? Värre än säckpipapande, bakfulla skottar på bakgatorna i Glasgow".


Till er säger jag bara: Er dag ska också komma och Ni ska förstå och upplyftas till Vår nivå! Hav tröst!


Gissa vem som ska ringa på lördag kväll i den stora finalen och rösta på fädernelandet?

(Min man tillåter att jag ringer ett (1) samtal i dylika sammanhang och bara när det verkligen gäller, i finalen. Visst är han snäll! Så det är alltså JAG som ska ringa på lördag. Gud, vad en del av er är tröga...)

 

Nu till något helt annat:

Jag vill gärna länka till Mofs förträffliga inlägg, som handlar om denna modärna företeelse - bloggen!

Om ni även läser kommentaren där, så förstår ni varför jag vill dela med mig. Så läs den!

(Och om du läser det här, Mofs, så väntar jag på resten av dina grejer... Det verkar ta tid. Med vilket fraktbolag har du skickat allt ditt?

Kan jag få numret till deras kundtjänst för att avge ett klagomål i ärendet?)

 

Herre min Je! Jag har redan jobbat två veckor i Slavnästet!

Hur har tiden kunnat rusa iväg så där med mig?

Förstår inte tiden att man får liksom lite panik?

I den här takten, så är det dax att pensionera sig till september!

Guud, vad skönt det ska bli!



Imorgon blir det loppis här i Byhåla.

Hoppas, hoppas jag kan göra såna där helt UNDERBARA fynd, som gör att man känner sig sådär salig.

Så där salig som man känner sig när man lyssnar på "Fairytale"...



Och NEJ - jag har fortfarande inte kommit underfund med vem "Anna" är. (Se föregående inlägg)

 

Häromdagen hade vi picnic på vardagsrumsgolvet, hela familjen.

Lilltjejen hade fått tag på Cornflakes-paketet och gick omkring med den.

Vi var i tron att hon inte skulle få upp den.

(Stupid, stupid, stupid parents!)

Ibland måste man känna sig besegrad och bara ge sig hän och leka med tanken att det är helt ok att ha en hög med flingor på golvet och sitta runt högen tillsammans och plocka flingor med fingrarna, direkt efter middagen.

Som hade ratats av båda tvillingarna...

Vad är potatis mot flingor? (Nej inte potatisflingor, häng med här!)

Så nu äter vi alla våra middagar direkt från parketten!

Och tittar på TV samtidigt.

Och bloggar!

Vi är en modern, frigjord familj där alla får sina önskningar uppfyllda.

För JAG - modern (som i "mamma" alltså.) har haft en uppenbarelse i form av en skönsjungande ung man och inget annat spelar någon roll!


ANNONS
Av Synöve alias Syltan - 13 maj 2009 21:12

 


Idag tog jag emot ett samtal på jobbet.

Inget konstigt med det.

Men det blev ett ytterst pinsamt samtal.

Hör här:

"Jaha, så du sitter där nu, Syltan?" sa personen i andra änden.

"Ja, ehh, vem pratar jag med?" frågade jag så där lite dumt.

"Anna! Jag satt på samma avdelning som du sitter nu för några år sedan".

"Hm, harkel harkel (hjärnan gick på full styrka, men vad hjälpte det...)

Anna, säger du...sorry, men jag får ingen kontakt här med någon minnesbild på hur du ser ut, hm"

"Men vi har pratat jättemånga gånger. Jag satt bredvid Lotta."

"Lotta?" (blankt, noll, nada där heller!)

"Ja, hon och jag blev gravida samtidigt. Hon var mörkhårig. Och jag bor i Bålsta." fortsatte hon entusiastiskt. (Hur f-n man nu kan vara entusiastisk när man bor i Bålsta. Det är ju en värre byhåla än Byhåla, liksom).

"Och du och "censur" (här nämner hon min mans namn) flyttade till Byhåla och jag har ju åkt med honom i stan".

( Här börjar det bli riktigt kusligt, ska ni veta. Vem f-n var denna människa som verkade veta en hel del? I och för sig är ju jag lite av en glappkäft, så jag kan mycket väl ha babblat med en halvt främmande människa, men vi ska alltså ha jobbat samtidigt  på samma arbetsplats...)

Så jag fortsatte glappa med käften:

"Ja, mannen och jag har fått tvillingar för ett tag sedan!"

Glädjetjuten från denna Anna ljöd i mitt öra.

Jag frågade om hon hade en hemsida, så att jag kunde få en bild på hennes fejs. Skrattande sa hon att hon inte hade en sådan modärnitet.

Det var bara att känna sig besegrad. Jag bad henne komma förbi vårat hus nån dag och ta en fika i alla fall. 

I skrivandes stund så vet jag fortfarande inte vem denna kvinna är.

Sorgligt men sant.

Jag får hoppas att hon dyker upp som en vålnad i mina drömmar inatt, utkrypandes från den så kallade reptilhjärnan.

Även om jag har ett superminne när det gäller ansikten och icke superminne när det gäller namn, så var det ju så pinsamt när hon ändå ger mig en massa ledtrådar och jag "still dont get it".

Inte ens hennes röst fick mitt minne att reagera.

De andra på min avdelning försökte också förklara hur hon såg ut, men vad

hjälpte det... Ohjälpligt lost in space, Syltan!

 


ANNONS
Av Synöve alias Syltan - 12 maj 2009 20:50

 


Det är så konstigt...

När JAG  var hemma med barnen och mannen i huset kom hem från jobbet,

så var barnen jätte, jätteglada, sprang ut till hallen och yttrade höga glädjetjut!

Nu när HAN är hemma och jag kommer hem från jobbet,

vad händer då, tror ni?

Står de och väntar vid dörren?

Ropar de högt av glädje?

Gråter de av lycka?

NEJ, skulle inte tro det!

På sin höjd får jag ett leende, sen trippar de iväg igen mot nya mål i vardagsrummet.

Vaddå - är jag redan en kass morsa, där pappan i huset är GUD allsmäktig; rolig, galen och snäääll...?!?!

Vad tror ni?




Någon som blev glad att se mig när jag nu började jobba efter dryga 1½ års ledighet- var en hund...(story of my life, liksom)

Jag hade hälsat på den några gånger när den gick där i sin trädgård och nosa på morgonen. Jag sa alltid "hej" och den sprang med mig några meter innanför sitt staket. En söt King Charles Spaniel (eller är det en tax, who knows...)

På väg till jobbet på min andra arbetsdag, så såg jag på håll, en man med sin hund, på väg ut från skogen.

Tänkte inte mer på det. Knatade på i min makliga takt.

Lite lagom sakta. Jag var ju bara på väg till jobbet, för jösse namn.

Vem har bråttom då?

Jag är ju ingen brandman, direkt. Eller ens förlossningsläkare.

Bara en usel kontorist, hehe...

Nåväl, jycken viftar vansinnigt på svansen och styr sina steg mot mig.

Husse håller hårt i kopplet. Och det är då som jag inser vilken hund det är som jag möter. Vi hälsar på varandra; Hey, long time no seen, so to say.

Jag lyfter blicken till hans människa och vi säger också hej.

En trevlig man i sina bästa år. Typ. Även vi har hälsat på varandra förut.

Som om vi var grannar. Som man gör på landet; hälsar på allt som rör sig.

Bara det att jag bor ca 2 mil längre bort och går förbi hans hus av den enkla anledningen att min promenadväg passerar där, från tågstationen till Slavnästet. Undrar om han tror att jag bor runt hörnet?


Lyssnar och småtittar lite på semifinalen i Melodifestivalen.

Tänk om Island vinner.... Kan ju hända, det är ju en vacker ballad, framförd av en vacker flicka i sina bästa år. Men Island har ju inga pengar kvar...

De kan väl aldrig anordna ett dylikt spektakel.

"Fattigur Melothifestivalur" liksom ...


Tjillevippen, gott folk eller som man säger i Finland: Jååå, hej sitte!

Av Synöve alias Syltan - 11 maj 2009 21:29


Himmel, vilka blomster!


 

 Lady Love...


Fager magnoliaskivling. 


Det var allt för nu!

Resten får ni se nästa gång...


Av Synöve alias Syltan - 10 maj 2009 21:34

Det är som jag befarade.

Jag har inte speciellt många tillfällen att skriva min blogg...

Det är inte många minuter kvar, när allt det mest livsuppehållande är gjort.

Och eftersom jag samtidigt är väldigt, väldigt zzzzzzzzzzzz

som känns sängen som ett klart bättre alternativ än datorn.

Hua, vart är min värld på väg?

Rena rama träskmarkerna, skvalp skvalp tjoff...


Jag har glada nyheter i allt elände i alla fall; besöksrekord igen!

Femtioen (51) besökare igår! Jajjamensan!

Keep up the spirit, Syltan!

 

Jag har idag fotat jättefina blommor.

Ni får väl se dem lagom till.. ja, kanske advent...


Ciao!


Av Synöve alias Syltan - 8 maj 2009 21:04




Visst är jag bedårande vacker!

Jag är en Alaska Husky som heter ... äh, jag vill vara anonym, har inte tid att ta emot all beundrarpost som kommer att strömma in efter den här publiceringen.

Eller vad säger ni om den här posen?


Eller den här:



Schysst profil, eller hur!

Mina ögon är nötbruna och nosen är som en härlig pralin.

Pälsen är mjuk som änglavingar och mitt lynne är som Ärkeängeln själv.

Mitt leende kan smälta glaciärer.

Och alla smälter när jag sätter igång att prata!

Jo, det är sant, jag kan prata! 

Ett riktigt charmknippe till brutta, är jag minsann!

En grand old lady på 77 människoår och inte ett grått i sikte!

"White wolf" är mitt alias.

Min matte är "Ansko snöflinga".

Och jag är grym!



Av Synöve alias Syltan - 7 maj 2009 18:42

Gissa djuret!

a) isbjörnsunge  b) näsapa  c) stor katt  d)panda  e)syrrans söta vovve

Av Synöve alias Syltan - 5 maj 2009 20:58

Är det någon som har ett nytt jobb till mig?


Arbetstiden ska vara 75% av heltid, inga helger, inga kvällar.


Gärna rörligt arbete.


Man ska få ta lunch när man vill.

Man ska ha en fikapaus på förmiddagen och en på eftermiddagen.


Man ska inte behöva ta en Alvedon på eftermiddagen.


Det ska finnas en trevlig lunchrestaurang med god och ätlig mat.


Lönen får gärna vara strax under 30.000 kr/månaden.


¤

¤

¤

¤

¤

¤

¤

¤


Nope, inget gensvar där inte... 

Tråkigt för mig, kan jag väl tycka dårå...


Det enda jag vill  nu är att gå och lägga mig i min sköööna säng

och sova

och sova

och sova.

Det är väl en bra idé, eller hur!

 

Kul att ni är så många som följer denna blogg just nu. (många för mig, alltså, och det är det som räknas!)

Hoppas ni har tålamod några dagar till, så ska jag serverer er lite roligare läsning!


God natt och Hyvää yötä och sussilull!

 

(lite skärgårdsromantik, alla tre bilderna)

Presentation


SYLTANS EGEN BLOGG HAR ÅTERUPPSTÅTT!

Fråga mig

0 besvarade frågor

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan Bergen & Savolaks med Blogkeen
Följ Mellan Bergen & Savolaks med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se