Senaste inläggen

Av Synöve alias Syltan - 25 januari 2009 21:14


IDAG TRÄFFADE JAG MIN FÖRSTA POJKVÄNS FÖRÄLDRAR.

(DET VAR AV EN SLUMP, DE HADE FLYTTLOPPIS.)

DET VAR  ETT LITE SORGLIGT MÖTE.

MIN FÖRSTA POJKVÄN, "HASSE" KAN VI LÅTSAS ATT HAN HETTE, ... DOG 1981 I EN MOPEDOLYCKA.

JAG TRÄFFADE ALDRIG DEM PÅ DEN TIDEN. JAG VAR BARA HEMMA HOS DEM EN GÅNG. HAN VAR BARA HEMMA HOS MIG EN GÅNG.

VI VAR LIKSOM INTE IHOP SÅ LÄNGE. DET VAR LITE SÅ DÄR SOM DET KAN VARA NÄR TONÅRINGAR ÄR IHOP. HELT PLÖTSLIGT ÄR DET SLUT OCH MAN FÖRSTÅR NÄSTAN INTE VARFÖR...

IALLA FALL; FLYTTLOPPIS.

NÄR VI SVÄNGDE IN PÅ GATAN, SÅ KÄNDE JAG PÅ MIG ATT DET VAR PÅ JUST DEN GATAN HAN HADE BOTT.

VI GICK IN I GARAGET (VI HADE BÅDE MIN MAMMA MED OSS OCH TVILLINGARNA, SÅ DET VAR LITE SISÅDÄR MED KONCENTRATIONEN).

VI HITTADE NÅGRA FINA SAKER, BL A HEMSTICKADE LOVIKKA-VANTAR OCH RAGGSOCKOR. (SÅNT DÄR SOM EN ANNAN ALDRIG KAN STICKA SJÄLV, EFTERSOM STICKNING ÄR NÅGOT SOM JAG ALDRIG, ALDRIG KOMMER ATT LÄRA MIG. DET SKULLE SÄKERT VARA LÄTTARE ATT BYGGA IHOP EN RYMDRAKET, ÄN ATT STICKA ETT PAR VANTAR!)

DE HADE ÄVEN LITE MÖBLER INNE I SJÄLVA HUSET, SÅ VI GICK IN FÖR ATT KOLLA. MAN VET JU ALDRIG!

PÅ VÄG IN, SÅ SER JAG NAMNSKYLTEN BREDVID YTTERDÖRREN.

SAMMA SOM "HASSES"...

SÅ JAG FRÅGADE HENNE EFTER EN STUND, OM HON VAR "HASSES" MAMMA.

OCH DET VAR HON.

JAG BERÄTTADE ATT JAG HADE KÄNT HONOM, ATT HAN HADE VARIT MIN FÖRSTA POJKVÄN.

OCH DET VAR PÅ VIPPEN ATT JAG BÖRJADE GRINA...

HON SÅG MED ENS OCKSÅ LEDSEN UT OCH SA ATT MAN ALDRIG KOMMER ÖVER EN SÅDAN SAK. ÄVEN OM DET HAR GÅTT 28 ÅR, SÅ GLÖMMER MAN INTE. NU SKULLE DE FLYTTA EN BIT BORT OCH VISSTE INTE VAD DE SKULLE GÖRA MED GRAVPLATSEN.  "HASSE" HAR EN SYSTER, MEN HON HADE BOSATT SIG PÅ ANDRA SIDAN JORDKLOTET. ATT HENNES LILL-BRORSA HADE DÖTT, HADE PRÄGLAT HENNE, SA MAMMAN. HON VILLE INTE SKAFFA FAMILJ. "SÅ VI HAR INGA BARNBARN".

DE HADE SPARAT ALLA HANS SAKER, MEN JUST RENSAT BORT DET MESTA INFÖR FLYTTEN. HON HADE HITTAT BREV FRÅN EN MASSA TJEJER.

EN HADE SKRIVIT; "NU ÄR JAG STOR, NU KAN VI BLI IHOP!"

HON TRODDE ATT DET VAR FRÅN EN LITEN TJEJ I GRANNSKAPET.

"HASSE" VAR EN SÅN DÄR KILLE SOM DE FLESTA VISSTE VEM DET VAR.

HAN VAR SNÄLL OCH HAN HADE MÅNGA TJEJER. INTE SAMTIDIGT DOCK!

HAN VAR JU SNÄLL, SOM SAGT!

NÄR HAN BLEV IHJÄLKÖRD, SÅ VAR JAG PÅ SEMESTER I TRE VECKOR MED MIN BÄSTIS. MAMMA BERÄTTADE FÖR MIG NÄR JAG KOM HEM IGEN.

KÄNDES KONSTIGT ATT MEDAN VI HADE HAFT KUL (NÅJA...) SÅ HADE HAN DÖTT.

JAG GICK INTE PÅ BEGRAVNINGEN, MINNS INTE VARFÖR...


MANNEN SOM KÖRDE PÅ HONOM, HADE STRUNTAT I VÄJNINGSPLIKTEN...

VET INTE VAD/OM HAN FICK NÅGOT STRAFF.


NÄR VI KOM HEM, SÅ TITTADE JAG PÅ VANTARNA OCH UNDRADE OM HAN KANSKE HADE HAFT DEM... KÄNDE MIG LITE MORBID.

MEN DET KÄNDES BRA.(ATT JAG HADE DEM I MIN ÄGO ALLTSÅ, INTE ATT JAG KÄNDE MIG MORBID.)

DET VAR JU HANS FARMOR SOM HADE STICKAT DEM.


DET VAR IALLA FALL ETT MÄRKLIGT, MEN TREVLIGT,  MÖTE.

MAN GLÖMMER JU LIKSOM ALDRIG SIN FÖRSTA POJKVÄN...

(SPECIELLT NÄR MAN VAR SÅ GAMMAL SOM JAG, INNAN JAG FICK MIN FÖRSTA POJKVÄN)


OVÄNTAT MÖTE NR TVÅ:

VI HÄLSADE PÅ MIN MANS FARMOR, SOM HAR HAMNAT PÅ SJUKHUS.

HENNES RUMSKAMRAT VAR EN GAMMAL DAM (93ÅR) SOM JAG HADE BOTT "DÖRR I DÖRR" MED I TIO ÅRS TID.

FAST HON VERKADE INTE MINNAS MIG, UTAN BARA DE SOM FLYTTADE IN EFTER MIG...  TILL HENNES FÖRSVAR KAN SÄGAS ATT DET ÄR TIO ÅR SEDAN JAG SÅLDE LÄGENHETEN, OCH HON VAR TYP EN "ENSAMVARG".


OVÄNTAD FÖRLUST:

KOLLADE IN MIN SONS BASKETMATCH I LÖRDAGS, TILLSAMMANS MED MIN BÄSTA VÄN.

SONEN SOM ÄR ARTON, FÖRSTÅS. HAN ANDRA HAR ALLDELES FÖR KORTA BEN ÄNNU, FÖR ATT KUNNA SPELA BASKET. FAST HAN ÄR EN DJÄKEL PÅ ATT KASTA.

NÅVÄL, DE FÖRLORADE MED ÖVER TRETTIO POÄNG.

MEN DET ÄR SÅ BRA, NU NÄR HAN SPELAR I KORPLAG, HAN TAR INTE EN FÖRLUST SÅ HÅRT. VÄRRE VAR DET FÖRUT... JÖSSES, HAN PRATADE KNAPPT RESTEN AV DEN DAGEN.

JO, FÖRST SÅ SPYDDE HAN GALLA ÖVER DOMARDJ-N  OCH EV. SINA KASSA LAGKAMRATER... (TSSS, DET FÅR MAN INTE GÖRA)

SEDAN VAR HAN TYST OCH SVÅRÅTKOMLIG.

NU VAR HAN SOM TEFLON; DET BARA RANN AV. SKÖNT!

VISSERLIGEN KONSTATERADE HAN ATT DET VAR EN DOMARDJ-L OCH LAGKAMRATERNA (VISSA) VAR KASSA, "MEN JAG ORKAR INTE BRY MIG!"

MUMMA I EN MORS ÖRON!


MORSNING!


PS, GLÖM INTE LÄSA LÄNKARNA...






Av Synöve alias Syltan - 22 januari 2009 22:35


JAG VILL EGENTLIGEN BARA TALA OM ATT JAG HAR LAGT UPP EN NY LÄNK PÅ DENNA SIDA.

SE SJÄLVA I MARGINALEN.

GÅ GÄRNA IN DÄR OCH LÄS, NÄR/OM NI HAR TID ÖVER.


JAG HAR FÅTT INDIKATIONER PÅ ATT DET ÄR LITE STAV OCH -SLARVFEL I

LÄNKEN "KRAFTPAKET".

SK-TJOBBIGT... NU SKA JAG GENAST HOPPA ÖVER DIT OCH FIXA TILL, SÅ DET BLIR SNYGGT  OCH ORDNING I LEDEN.


EN HÄRLIGT, HEKTISK HELG HÄGRAR!


VI HÖRS OCH SUSSILULL!

Av Synöve alias Syltan - 18 januari 2009 22:04


ÄSCH...

JAG TRODDE JAG SKULLE SKRIVA LITE HÄR, MEN JAG KAN INTE KOMMA PÅ NÅGOT AV INTRESSE FÖR ER...

FÖR NI VILL VÄL INTE VETA ATT JAG HAR VARIT EN SÅN DÄR DUKTIG FLICKA HELA DAGEN.

DAMMSUGIT

TORKAT DAMM

GJORT RENT DET SVARTA, ÄCKLIGA KLÄGGET SOM FINNS I TVÄTTMASKINEN

RENSAT BLAND LEKSAKER

TAGIT EN PROMENAD

TILLAGAT EN GRYTA PÅ FLÄSK O GRÖNSAKER

VIKT UNDAN EN MASSA REN TVÄTT O.DYL


NEJ, PRECIS, JAG VISSTE VÄL DET!

SÅ NU GÅR JAG OCH LÄGGER MIG BLAND RESTEN AV GÄNGET.



PS.ÖVERSÄTTNING AV KOMMENTAREN: "MYSE" BETYDER ALLTSÅ "KISA".

OM MAN DÄREMOT VILL "MYSA", JA DÅ "KOSER" MAN. OCH DET GÖR MAN HELA TIDEN I NORGE!!   SÅ FORT MAN SKA NÅGONSTANS, SÅ SÄGER ALLA;

"KOS DEG"!    "DEG" BETYDER INTE "DEG", UTAN "DIG". "DEG" HETER "DEIG".

LÄTT SOM EN PLÄTT.  OM NI ÄR SNÄLLA SÅ SKA JAG BERÄTTA HUR MAN ÄTER VÅFFLOR I NORGE. DE ÄR SKITKONSTIGA NÄR DET GÄLLER VÅFFLOR!


*DE GÖR EN VÅFFELSMET (HAR "TYVÄRR" INTE RECEPTET)

*DE GRÄDDAR

*DE STOPPAR IN VÅFFLORNA I KYLSKÅPET

*DE VÄNTAR TILLS NÄSTA DAG

*PÅ KVÄLLEN FÅR DE BESÖK

*DE SÄTTER SIG TILL BORDS OCH ÄTER KALLA, MJUKA VÅFFLOR

(HÅLL I ER NU, FÖR NU KOMMER DET LÄSKIGA!)

*DE BRER PÅ SMÖR OCH HÄLLER SOCKER OVANPÅ

*ELLER VARFÖR INTE SIRAP ... 

*OK, MAN KAN FÅ SYLTETÖJ OM MAN VILL

(GULLIGT ORD VA! NÄSTAN SOM MITT SMEKNAMN!

 "HEJ, JAG HETER SYLTETÖJ! VAD HETER DU?   "HEJ SYLTETÖJ, JAG HETER BRUSEFOTÖLJ OCH DET HÄR ÄR MIN BROR TALLEFJANT!)


NATTINATTI


(IKKJE BLI SINT DÅ, RUSKESNUSKEN, MEN DET ER JU SÅ GÖJ!)


Av Synöve alias Syltan - 17 januari 2009 22:34


JAG HAR FÖRSTÅTT ATT EN DEL SOM LÄSER DETTA, HAR LITE SVÅRT MED ATT BOKSTÄVERNA ÄR FÖR SMÅ ATT SE... (DE BÖRJAR NOG BLI GAMLA... MÄNNISKORNA ALLTSÅ, INTE BOKSTÄVERNA. ELLER JA... BOKSTÄVERNA HAR VÄL MÅNGA TUSEN ÅR PÅ NACKEN... MEN DET ÄR EN ANNAN HISTORIA.)

JAG KAN INTE HITTA NÅGON SPAK PÅ DETTA BLOGG-PROGRAM, SOM GÖR ATT BOKSTÄVERNA KAN BLI STÖRRE.

SÅ JAG TÄNKER PROVA MED ATT SKRIVA MED VERSALER, NI VET, STORA BOKSTÄVER.

DET SER JU INTE SÅ SNYGGT UT, TYCKER JAG...

MEN DET ÄR VÄL EN VANESAK FÖRSTÅS.

SÅ NI SOM HITILLS HAR TROTT ATT JAG SKRIKER I DETTA INLÄGG; SÅ ÄR INTE FALLET!!

OM JAG MÅSTE BETONA ETT ORD, SÅ FÅR JAG GÖRA DET MED KURSIV ELLER MED FETSTIL ELLER HELT ENKELT    UNDERSTRYKA.

ELLER VARFÖR INTE EN GAMMAL FAVORIT; STRYKA ÖVER! COOLT VA?!


FINANSKRISEN VAR DET JA...

VI VAR PÅ IKEA BARKARBY IDAG.

VILKEN IDIOTISK IDÉ!

DE HAR JU INGA GAMLA GREJOR...

(SOM OM VI TRODDE DET!     BARA FÖR ATT VI ÄR STOCKHOLMARE, SÅ ÄR VI INTE HELT KORKADE!)

MEN FY F-N VAD MYCKET FOLK!      DET VAR INTE SKOJ!

ENLIGT MIN MAN FICK JAG NÅGOT VILT I BLICKEN EFTER ETT TAG.

(STOLEN ÄLG OCH BORDET GRÄVLING KANSKE...)

VI SKULLE BARA HA ETT NYTT HYLLPLAN TILL ETT KÖKSSKÅP OCH TVÅ TUNNA TÄCKEN.  TVÅ RAMAR, EN RÖD, LITEN MATTA TILL BADRUMMET OCH ETT FEM-PACK MED BLOCKLJUS BLEV DET OCKSÅ. 

DET ÄR SÅNT MAN FÅR RÄKNA MED, DET BLIR ALLTID LITE TILL NÄR MAN ÄR PÅ IKEA.

MEN ALLA ANDRA DÅ...VAR FÅR DE PENGAR IFRÅN?

DET ÄR FINANSKRIS, DET ÄR I SLUTET AV JANUARI, INGET BARNBIDRAG HAR BETALATS UT, INGEN LÖN, FOLK HAR REDAN KÖPT MYCKET FÖRE JUL OCH MELLAN JUL OCH NYÅR, SÅ FRÅGAN KVARSTÅR:

VAR FÅR DE PENGAR IFRÅN?

FÖR DE FLESTA KÖPTE MYCKET, MYCKET MER OCH STÖRRE SAKER, ÄN VAD VI GJORDE.  (SNYFT...)         

(SKOJA BARA! JAG VILL JU HELST HA GAMLA FINA GO'A SAKER, DET MINNS NI VÄL!)


JAG HAR LITE ÅNGEST, JAG MÅSTE SKRIVA ETT PERSONLIGT BREV I MIN ANSÖKAN TILL SWEBUS

DET VAR LÄNGE SEDAN JAG SKICKADE IN EN JOBBANSÖKAN...

HUR PERSONLIG SKA MAN VARA?

MÅSTE MAN VARA SUPER-KORREKT?

RÄCKER DET ATT MAN SKRIVER:

HEJ, JAG ÄLSKAR ATT KÖRA BUSS OCH VILL GÖRA DET HOS ER! TACK!


JAG FÅR KLURA LITE PÅ DEN...


NU SKA JAG .... GÖRA NÅT ANNAT...

GODNATT, PÅ GJENSYN, NÄKEMIIN!











Av Synöve alias Syltan - 16 januari 2009 22:29


I min lilla, lilla värld iallafall...

(Jag vill inte vara allvarlig och skriva om Gaza, andra gör det så mycket bättre än jag.)

                      Jag har nu skippat anonymiteten!

(Tack tack, ni kan nu sluta applådera och göra vågen! Jag blir generad...)

Jag känner att om jag ska fortsätta vara anonym, så är det nästan som att skriva för "Byrålådan"... ingen ser, ingen läser, ingen vet, ja ni hajar...

Ok, några stycken ser, läser, vet och hajar. Jag har inte glömt bort er!!

Men nu är det så att jag har börjat skriva på "Kapitel1.se".

Och efter det har jag nu tagit detta STORA beslut!

Jag har berättat för JÄTTEMÅNGA att jag både bloggar och skriver på Kapitel1.se  (alltså till personer jag känner. Ioförsig inte till alla jag känner, men ändå ett litet gäng är det allt.)


Så ni som läser denna blogg, kan gå in där och läsa lite annat.

Om ni vill.

Och förhoppningsvis blir det mer att läsa där, framöver.

Jag måste bara sälja mina tvillingar först! Så jag får lite tid över till att skriva...

(Neeej, då... inte ska jag sälja dem. Det är säkert nån som vill hyra dem!)


Klicka på länkarna nedan, om ni vill läsa novellerna.

En är kort, den andre lite längre.

 http://www.kapitel1.se/s-m-b-dufva/kraftpaket

http://www.kapitel1.se/s-m-b-dufva/unge-herr-svan



Så - nu ska jag ta hand om min man lite. Det är ju ändå fredagkväll!

På gjensyn!




Av Synöve alias Syltan - 13 januari 2009 11:40


Jag har ingen större bacillskräck eller rädsla för dammråttor med tillbehör.

Inte större än "vem von helst". (Som Robban Broberg skulle ha sagt.)

Jag tvättar händerna när jag kommer hem. Jag behöver inte torka av dörrhandtagen före jag öppnar dörren. Jag torkar däremot av toasitsen på offentliga toaletter, om jag överhuvudtaget sätter mig ner. Det beror på skicket. Jag lägger mig inte gärna i sängen med skitiga jeans, helst inte med strumpor på fötterna heller...

Det är inte så trevligt om någon nyser mig rakt i ansiktet.

Eller tokhostar i mitt öra på pendeltåget.

Barn som tillhör andra, får gärna snora nån annanstans än på mig.

Eller ta emot en kram från en uteliggare, det är lite jobbigt. Speciellt om de oxå envisas med att försöka pussas... (jo, det har hänt mig!)


På den tiden (ack ja...) när jag körde buss, hände följande:

Vid en hållplats kliver det på ett gäng förståndshandikappade.

De har sitt busskort i ett snöre om halsen.

En del av de hälsar så glatt på den snälla busschauffören (mig alltså!)

Så kliver då en kille in, inga bekymmer i världen har han.

Han stannar upp precis framför mig. Som om han väntar på något.

(Lilla jag anar inga oråd. Pucko, säger jag bara!)

Och så kommer det! En kraftig nysning, som säkert gav utslag på Richterskalan. RAKT I NYLLET PÅ DEN SNÄLLA BUSSCHAUFFÖREN!

(Mig alltså!)

Jag visste inte att det fanns så mycket snor och snörvel i en människa...

Han torkar av sitt ansikte med baksidan av handen.

Och knatar nerför gången för att hitta en ledig plats (fortfarande inga bekymmer i världen) och på vägen till den lediga platsen  nyser han två gånger till. Rakt över resten av församlingen.

Jag fick också torka av ansiktet med baksidan av handen. Mitt eget alltså.

Vad kunde jag säga, mer än: PROSIT LILLA VÄN...

(Det här hände innan vi hade hört talas om Fågelinfluensan, så det blev inga skräckscener i bussen. Den behövde inte saneras eller tas ur trafik.)


Hur var det nu med de äckliga, svarta lakanen?

Jo, kvalster bl a.

Hur många tusen miljoner kvalster finns det i en normal säng?

Som lever på våra hudavlagringar.

Ärligt talat, hur ofta byter du lakan?

Varje dag? En gång i veckan? Var fjortonde dag? En gång i månaden?

En gång varje kvartal eller till jul? Spannet är stort och våra vanor är ju olika. De flesta av oss har ljusa lakan, skulle jag gissa.

Det mörkaste vi har är mellanblå, sen är resten rosa och vita. Typ.

Jag tänker inte här säga hur ofta VI byter lakan, men vi är nog ganska "normala". (Vad f-n det nu är i detta sammanhang??)

Ni som är modiga och redo att ta konsekvenserna, kan prova följande:

Köp ett par svarta lakan. (Ni som redan har svarta lakan och använder de ofta...Varför??)

Bädda med de svarta lakanen.

Tag en dusch.

Smörj in kroppen så den blir mjuk och fin.

Gå och lägg dig.

Sov gott.

Vakna.

Titta på de svarta lakanen. (Dra upp persiennen, så ser du bättre!)

Ja, vad ser du?

Kommer du någonsin mera använda svarta lakan?

Ens för en enda natt?

Nej, precis, skulle inte tro det!!

FY F-N VAD ÄCKLIGA DE ÄR! EFTER EN ENDA NATT!

Och det börjar genast att klia på hela kroppen...

Man riktigt känner hur alla kvalster hänger kvar, som vägglusar!!

Man kollar upp på taket, för att se om det möjligtvis är så att takfärgen har lossnat under natten och regnat ner på lakanen. Men det var att hoppas på för mycket...

Men det är sen, efter en stund, som man blir riktigt rädd.

Man börjar fundera...och tänka efter...

Finns allt detta på mina VITA lakan, efter en enda natt?

Det är bara så att jag inte ser det. Eftersom de är vita...

Så jag ställer frågan en gång till:

Hur ofta byter DU lakan??


(Denna hemska upplevelse hade vi i Finland. Min kära kusin hade bäddat med svarta lakan och matchande påslakan. Vi sov där tre nätter.

Innan jag kröp ner i sängen, så släckte jag lampan, för att slippa se...

Nej, jag klagade inte hos värdparet. Och de läser inte denna blogg!)


Hoppas jag inte har förstört eran nattsömn. :-)


Ciao!



Av Synöve alias Syltan - 12 januari 2009 22:54


En annan har ju gått och blivit cineaist (stavas det så??).

Ni vet, en sån där som ser mycket film. (Nu är jag uppe i 3 filmer på kort tid...  wow, liksom...)

Igår var jag och Fru L och såg "Changeling".

Som tur var blev man inte så gråtig, utan mest ilsken!

Jösses, så de kunde bete sig, karlarna i Los Angeles på sent 1920-tal.

Bete sig mot kvinnorna, alltså.

Filmen hade verklighetsbakgrund.

En helt otrolig story om en ensamstående mor vars 9-åriga son försvinner.

Efter fem månader har polisen hittat honom.

Men de har tagit fel, det är inte hennes son! Hon protesterar förstås!

Men vad hade hon för det? Ingenting!!

De tycker att hon är besvärlig och en dålig mor, som inte vill erkänna honom som sin egen son. Till och med läkaren är så korrumperad att han säger till henne att "människor förändras, de kan bli kortare..." 

Eeeh, jaha du...

Resten får ni titta på själva, för jag rekomenderar denna film varmt!

Den får "4 syltor".

(Hur stavas "rekomenderar", med 2 m eller... "rekommenderar" ???, båda sätten ser ok ut. I mina ögon iallafall.)


Idag fick ju "Låt den rätta komma in" en massa Guldbagge-priser.

Men läs boken iallafall.  ( se tidigare inlägg om saken)


Björn Gustafsson är ju för gullig. Hoppas ni tittade på galan (eller "galla" som det heter på norska, tihi) och såg honom dansa till ABBA.

(Undrar då just vad "galla" heter på norska?? Kan Kusin Vitamin hjälpa till här kanske?!  Du vet, när man "kaster opp" all mat och sen finns det ingen mat kvar i magen, och då "kaster man opp" den äckliga gallan. Grönt och gult och surt slem, för er som är färgblinda. Jag har nog aldrig "kastet opp" i Norge, så det  är en liten kunskapslucka där. Språkligt sett, alltså. För jag antar att det inte är en merit att  ha "kastet opp"  just i Norge...)


Tillbaka till min och Fru L´s Biodag. (jag vet att man inte har en liten apostrof före s:et, men jag tycker att det blir lättare att läsa just i DET HÄR fallet, eftersom jag bara använder en initial. Det är ju en grej vi har snott från det engelska språket, men den är ganska bra ibland.  Om jag hade skrivit "Fru Ls" hade det ju sett jättekonstigt ut, eller hur. Fast det konstiga är, ifall jag hade bytt ordning på "min" och "Fru L", så hade det blivit utan "s"; "Tillbaka till Fru L och min Biodag"...   Vilket är rätt??

Jag har ingen aning! Ska man kanske ha sig själv sist, när man räknar upp flera stycken? Jag tror nog mig minnas det från skoltiden...Och ursäkta franskan, men vilken djävla lång parentes det blev! Sorry!)


Vi fikade på "Vetekatten"! Ni vet, stans bästa fik! Kön var inte så lång denna gång, tack och lov!

Vi beställde varsin semla. Jajamensan!

Nu är det INTE "Beach-09" som gäller!

Nu är det "Semla-is-life" som gäller!

(Det är en myt att det skulle vara så himla onyttigt förresten.

Lite äkta grädde är ju t.o.m GI och lite bulldeg är ju inte så farligt. Låter jag som en  alkoholist med dåliga bortförklaringar...? Äsch då!)

Vi NJÖT iallafall!

Sedan slog det mig att det var söndag. (Inte alltid så snabb i tanken...)

Och då är det ju Loppis på Hötorget!

Jag fyndade några finska tallrikar, några Gustavsberg-karotter, en Arabia-

askopp och en härlig, gammal panter från 50-talet. Ett gosedjur alltså.

En bra film på det, så var den söndagen räddad!

Vi summerar:

*Vetekatten; öppet och ej lång kö

*semla

*bankomat öppen

*pengar på kontot

*loppis

*fynd

*bio

*godis

*ej lång kö på toaletten

*papper på toaletten

*bra film

*trevligt sällskap

*varma mackor till middag


Inte så illa, om man tänker att söndagar är lite av en tråk-dag.


Läs "Nattfåk"! Himla bra och spännande bok!


Läs min blogg!


Godnatt!




Av Synöve alias Syltan - 9 januari 2009 10:30


Med de orden hälsade jag på min kusins man, som jag inte hade träffat på många, många år.

Vad är det för pinsamt med det, kan tyckas? Karln har väl humor...

För det första så har han och jag inte den relationen att en sådan kommentar skulle vara ok. Och för det andra, så HADE han blivit gammal!!

Det kändes som om jag gjorde ett avslöjande...

Jag kunde genast bita mig i tungan. Jag började babbla på, i ett fåfängt försök att släta över det hela. "Det var länge sedan, hur mår du, allt bra bla bla bla..."

Jag försökte spana in honom resten av besöket för att se om han var sur på mig. Men jag vet inte, han pratade på som bara han kan göra.

Människan lider nämligen av mundiarré. Han går in i minsta detalj när han pratar om sina intressen. Och som av outgrundlig anledning, så är hans intressen ingen av mina. Så man orkar bara lyssna på halva örat, man orkar bara vara artig till en viss gräns. Sen börjar man ofelbart att börja kväva ett gäng gäspningar. Till slut får man lite panik, man vill bara komma därifrån.

Men man hittar ingen lucka i hans svada. Man är ohjälpligen fast.

Har man riktigt tur, så är det någon annan person som hjälper en därifrån, med orden; Kaffet är klart!


På nyårsafton så bjöds det upp till karaoke!

Genast hoppade tre tjejer av det yngre gardet upp och började sjunga.

Till ABBBA förstås!

När de kom till låt nr två, stötte de på patrull. Ingen kunde låten.

(minns nu inte vilken det var, kan ha varit "Knowing me, knowing you").

Så jag reser mig upp från soffan, sveper förbi tjejerna, medan jag sjunger de första raderna till nämnda låt.

Allmänt jubel! Alla ville att jag skulle sjunga hela låten!

Men tji!

Jag är så dj-a tråkig att jag lät bli. Men för guds skull; halva  släkten var ju samlad och till råga på allt, mina föräldrar var där!

Jag frågade om de möjligtvis hade några svenska folksånger, men icke då.

(Som tur för mig!)

Men egentligen borde en karaokemaskin passa väldigt bra hemma hos oss.

Jag sjunger ju hela tiden, fast jag inte kan text eller melodi alla gånger.

Min syrra säger att jag inte kan sjunga...

Själklart tycker hon det, annars skulle hon inte vara rätt uppdragen.

Jag satt ju som fastklistrad framför radioapparaten och joddlade hela barndomen. 

När vi åkte bil, så var jag TVUNGEN att sjunga, annars blev jag åksjuk!

Hon ville ha lugn och ro, annars blev HON åksjuk...

Sket väl jag i!

Jag satt längst fram på stolen, hållandes i stroppen och skrålande rakt in i pappas öra: vi bygger oss en båt, som .... osv.

En gång fick mamma och jag skjuts av hennes kusins son, till landet.

(I en Duett! Med trägolv i bagageutrymmet!)

Jag sjöng på av gammal vana. En sån där lycklig tio-åring som inte tror någon om ont.

Tills Pekka säger (mammas kusins son alltså);

"Kan ingen få tyst på ungen?"

Jodå, han lyckades med de orden få tyst på mig resten av dagen.

Skitsur, var bara förnamnet.

Förolämpad och Förödmjukad var mellannamnen och efternamnet var Tillplattad.

Men han blev förlåten tills nästa gång vi träffades. Han hade ju en Duett!




Presentation


SYLTANS EGEN BLOGG HAR ÅTERUPPSTÅTT!

Fråga mig

0 besvarade frågor

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards