Egentligen är det sovdax...

Men jag har precis skrivit ett ganska långt mail, så då kan jag lika gärna fortsätta skriva en blogg. Kvällen är liksom redan förstörd...

Eftersom jag har upptäckt en sak; Marabou Nonstop!!

Fy bövelen vad den var god! Det måste vara olagligt att tillverka såna saker.

Och varför ska det alltid börja ÖSregna när jag går ut - i fel skor, fel jacka och inget regnskydd på barnvagnen! (Vilket osannolikt hopp från choklad till regn! Allt för att ingen ska hinna fördömma chokladätandet.)

Icke att förglömma orkanvindarna som härjade idag.  Till råga på allt var jag så uppmärksam (inte) när jag stod på perrongen och väntade på tåget, att hela skon fylldes med vatten och hela byxbenet blev genomdränkt. Jag hade ställt mig under ett vattenfall.

Av svenska mått mätt iallafall. Dränkt katt var, som man säger, bara förnamnet. Och glasögon är ingen hit det heller, när det öser ner.

När vi var framme, så fick jag småspringa (såg bergis skitkul ut!) en bit och jag genade genom ett innecentrum. Döm om min förvåning när en sån där säljare försökte tilltala mig!!! (Ni vet, de står vid en disk och försöker kränga allt från telefoner till fiskolja). Antingen var han helt färsk och urusel på att se vem som kan vara en potentiell kund, eller så var han närsynt, för varför skulle han stoppa mig??  Jag kommer alltså småspringade (såg bergis skitkul ut!) med en tvillingbarnvagn. Alla tre var dyngsura, det droppade från mitt långa hår, glasögonen var både igenimmade och våta, skorna kippade. Trodde han verkligen att jag hade det minsta lust att stanna och prata med honom om telefoner??!! Som sagt, antingen var han ny eller idiot. (ja, jag vet att jag skrev närsynt förut, men menade nog idiot redan då, ville  väl vara lite snäll...)

Vad jag svarade honom? 

"Knappast läge".

Visst var det coolt?!

Jag fick låna ett par byxor av mamma.( Med gummiband i midjan, annars hade det aldrig gått, jag vet!)

Lyckan var inte långvarig. Strax efteråt skulle jag till affären och handla sånt som vår lilla byhåla inte tillhandahåller. Det var bara att kränga på sig de kalla blöta (tajta!) byxorna igen. Läbbigt! Fick lite dåliga vibbar från barndomen, faktiskt.  (Nej, jag kunde inte ha mammas byxor till affären!

De var blekrosa, noppiga, för korta. Lite pimpinett måste man få vara, även om det regnar ute. Och tänk om jag hade mött nån gammal klasskamrat!)

Mamma hade lagat en underbart god ärtsoppa. Och plättar!

Jag sa att hon inte fick dö förrän jag hade skrivit av receptet...

På ärtsoppan, alltså. I och för sig har jag "bara" haft ca 25 år på mig att skriva av den... men vem har bråttom?

I morgon ska jag ta influensavaccin. Hoppas de inte säger att jag är för förkyld för det. Jag har ju bara lite hosta kvar och lite, lite nästäppa.

Vi får gratis på jobbet, så det är bäst att passa på. Gratis är gott!

(Näää, nu blev det fel igen! Det är inte gott med vaccin, tro mig, jag har provat. Är man från Norge, så är man!! )

Och ni som undrar; nej, min pappa läser inte det här!

För honom får man inte skoja om att norrmän är lite pucko.

Även om det ÄR skoj. Även om de ÄR lite pucko!  Även om det ÄR lite puckat att man inte får skoja om såna som ÄR lite puckade på skoj.

Jag tycker det är jätteskoj att skoja om det. Bara inte pappa hör...

Fast det var jätteskoj att skoja om att han köpte TYSK mjölk på Lidl, (bara för ett de var några ören billigare än ICA.)

" Vad tror du farfar skulle ha sagt om det?"

Pappa blev skitsur!

Vi andra skrattade rått!

De slutade att köpa TYSK mjölk från Lidl.

NU ska jag nog gå och knyta mig.

Jag har gjort min plikt.

Jag har skrivit en blogg.

Nu är det dax för nästa plikt, i sängkammaren.

Och ni som tror nåt annat, än att jag ska snusa på mina barn,

ni kan ... ja, vad ska jag hitta på....ni kan läsa hela bloggen en  gång till.

Nej, ni kan läsa alla bloggar jag skrivit i november, en gång till!

Och bli påminda om att jag minsann inte nedlåter mig till såna snuskiga och lättköpta uttalanden. (Som vaddå," plikt i sängkammaren"? Var det snuskigt och lättköpt? Ja, en del kräver inte mycket, minsann! Löjligt!!)

Hyvää yötä gott folk.

Ännu en helg till ända...

Visserligen en mycket trevlig helg som bara susade förbi.

Jag gjorde underbara fynd på loppisen i lördags.

(Blev nästan lite euforisk...)

Som tur var dök sambon upp, så jag fick lite bärhjälp.(Tur och tur, jag ringde efter honom).

Efter det så dök min son upp, han som är 18 och bor några mil ifrån oss.

Han ställde upp på en julkortsfotografering med tvillingarna.

Jag klädde ut dem lite och småttingarna målade jag i ansiktet så de såg ut som kissekatter. Men lillkillen blev lite upprörd och kletade ut lite morrhår. Men allt gick ganska bra ändå, även om jag inte fick någon bild som var helt klockren.

Vi skjutsade runt stora grabben lite i de norra förorterna, sen åkte vi till Babyland och kollade in sulky-vagnar.

Tog en fika på IKEA. Riktigt mysigt. (betänk att jag mest är hemma, då duger en fika på IKEA alldeles utmärkt!)  Och barnen var ju som strålande änglar!

Igår var vi på släktkalas hos svärföräldrarna. God mat, ännu godare efterrätt (Gino! Slurp!) och lite diabildsvisning från 1965! Underbart! (ingen ironi)

Fick med oss en stor kasse med barnkläder från sambons kusin, och en kasse med skor och stövlar. Mycket snällt!

Roligare än så här blir det inte just nu.

Ska packa ihop barn och blöjor och ta tåget en station bort till mina föräldrar. Pappa ska få sin bok - en dag försent...

Tjipp i gråvädret!

Här har jag varit helt handikappad i två dygn, helt i onödan!

Min mobiltelefon har inte fungerat som den ska!

Det har inte gått att svara på sms.

"meddelandet inte sänt. prova igen senare."

Och jag provade både senare och ännu senare.

Men icke då!

Och idag märkte jag att,förutom det felet, att det inte gick att ringa!

Där stod jag på Ica och skulle skicka ett sms till min sambo om något helt livsavgörande... Kött eller fisk till middag?!

Jag var nästan beredd att låna någon annans telefon, men där gick gränsen. Jag såg ingen som såg tillräckligt snäll ut. Och "ungdomar" kan man ju aldrig ta kontakt med numera, för de har små, dj-a hörlurar i öronen, så de är ju helt borta i sin egen lilla värld (tralalalaltrallaalaabowow-liksom).

Hur många gånger har jag inte pratat med min 18-åring och det enda man fåt tillbaka är ett nollställt face!  Efter ett tag hajar de till, "plupp" så drar de ut sladden. "Öhhh, ville du nåt?"  

"NEJ, GLÖM DET!  DET ÄR REDAN PASSERAT!!"

(Nej, jag ville inte ha tomater, varför tror du det?)

Nåja, tillbaka till telefondj-n.

"Har du pengar på kortet, då?" frågade sambon.

"Ja, den säger ju till när man har si och så mycket kvar".

Vid 20-tiden ikväll tänkte jag iallafall göra ett sms-test igen, innan jag tänkte kontakta Tele2.

DÅ säger en röst till: "du har noll kronor och fyrtionio öre kvar på kortet."

Tack så dj-a mycket! Var rösten ledig igår, eller?? Finns det bara EN röst anställd på Tele2? Rösten skulle ju ha hört av sig för länge sedan med att räkna ner från åtta spänn eller nåt sånt. Den brukar ju annars alltid höra av sig, just när man har himla bråttom med att ringa någon.

"Du har ....åtta kronor och....  sju öre kvar .....att ringa för... vill du....blalalalblblalblal...." 

Och det enda man tänker är; SLUTA PRATA RÖSTDJ-L, JAG MÅSTE RINGA PELLEPLUTT INNAN HAN MISSAR BUSSEN, INNAN HAN HINNER LÄGGA BREVET PÅ LÅDAN, INNAN MIN MAN KOMMER HEM OCH SER ATT BILEN ÄR PAJAD.... Ja, ni hajar! Ibland är det bråttom helt enkelt.

Idag har jag gjort ytterligare fina fynd på Tradera.

Bl a ett jättepaket med 66 st barnkläder i rätt! storlek. Även om portot är på 250 kr (totalt 375kr) så är det ju jättebilligt. Hoppas, hoppas att det inte är blåbärsfläckar på allihopa... (Det är jättevanligt att det är det. Typ alla våra barnkläder hemma hos oss har blåbärsfläckar...Skitkonstigt!)

Sen blev det en dunjacka storlek 90 för tio kronor!

En kultig barnbok, en Arabia-gräddkanna, en Gustavsbergtallrik (liten) för en (1!) krona, ett grönsvart durkslag för en femma (ja ja, porto tillkommer),

en bilbok till min sambo från 1964.

Känner mig ganska nöjd.

Jag har fått hem de andra sakerna jag bjöd på förra veckan.

Och jag måste säga att de var mycket finare i verkligheten än på bild.

Så jag är så glad för det. Annars känns det trist...

Som sagt; imorgon bär det av till loppis här i byhålan.

Min mamma kommer oxå dit, så det lär bli slagsmål om en del grejor.

Vi kan vara riktigt pinsamma ibland...  Nja, det är förstås mest hon.

Hon kan t.ex stå precis framför ett bord, där de har spridit ut sina saker lite för långt ut framför bordet, så det är svårt att nå det som ligger på bordet.

"Jag förstår inte hur man kan sprida ut sina saker så här. Vill de inte sälja nåt?  Man når ju inte!"       Med HÖG röst!

Eller så kan hon säga:  "Det är alldeles för dyrt! Så mycket kommer de aldrig att få för den där. Vad tror dem?"   

Tyvärr kan jag inte återge själva tonen hon har när detta sägs.

Det är den som är pricken över i... 

Så här osmidig var hon inte för tio år sedan. Jag menar, man kan faktiskt vara lite trevligare mot folk. Det är ju inte så att de har börjat med att vara oförskämda mot henne, direkt.  Så jag blir lite rädd... Ska jag oxå bli så där om ... tjugo år?  Helt skamlöst stå bredvid någon och prata skit!

Det värsta är att farsan är likadan...

Vi två var på Ica i somras. Nybyggd och fin, brett mellan hyllorna. Gott om plats.(Ica alltså! Jag har inte så himla brett mellan hyllorna, haha!)

Han har rullator. Stannar bredvid några (4-5 st) personer som står och pratar.( De hade väl inte setts på länge).

Vad säger han?

"Kan du förstå att man måste ställa sig mitt i vägen och snacka?"

Vänd mot mig, alla kunde se att vi hörde ihop...

Pinsamheten låg i att han enkelt kom förbi dem med sin rullator!

Det fanns inget problem!

Jag kände mig nödd och tvungen att kasta iväg ett leende som sa;

"Gubbf-n är lite senil, inget att bry sig om!"

Efter det så formligen sprängde han sig fram vid mjölkdisken, bröddisken och påläggsdisken. Han hade inte tid och vett att vänta ut någon som stod lite, lite i vägen. Han skulle fram först!  Han såg ut som en  krigsherre i full beredskap. Tur att han bara hade en rullator och inte en tank! (En sån där med larvfötter. Heter det tank eller tanks eller kanske nåt helt annat? Jag har inte gjort lumpen, så vad vet jag. Vi bor ju i ett land där såna inte rullar på gatorna, som tur är!)

Jag skällde på honom när vi kommit hem och satt med en fika.

Han blev - halleluja! - generad!

Lilla pappa...det är inte lätt att bli gammal.

På söndag ska du få en fin bok. Den handlar om 1:a Världskriget.

Fast SÅ gammal är du inte! :-)

Tjingeling!

Som av en händelse så fick vi ett nytt strykjärn igår.

Precis vad vi (inte) behövde... Men den var fin. Turkos och tung.

Saker som jag glömde rabbla igår och som måste redovisas:

x antal värmefläktar (nej, de törs vi inte använda)

vanliga fläktar för varma dagar

pic-nic set, designade av Sigvard Bernadotte, säkert 3 st (de andra sju är sålda...)

gamla datorer m tillbehör

gamla lampor och armaturer m tillbehör till förbannelse...

en uråldrig gräsklippare, (funkar hyfsat)

diaprojektorer

Nu är jag klar!

Jag riktigt längtar till imorgon när jag ska gå på loppis!

Fast jag måste tänka: julklappar!

Så nu skag jag hoppa vidare till Tradera.

På tal om helt andra saker; jag tycker det är fredag flera gånger i veckan.

Det är skönt med helg, för det blir ju lite avlastning för min del med barnen. De har börjat bokstavligen hänga på mina ben... Lite svårt att ta sig fram då liksom. Och när jag sitter ner så hänger de på mina armar och drar av mina kläder.  Jag som är naken under...

Trevlig helg önskar jag er alla, glöm inte att

"ett rent hem är tecken på ett bortkastat liv!"

Tjipp!

När man tror sig att man kom undan...

Min sambo ska ju hämta ett bord hos min exman ikväll. Ett bord som min syrra ska ha. Han har bara lånat den i typ 4½ år... Det är ett riktigt fint bord, ljus ek tillverkad i Danmark tidigt 60-tal. Jag var ju rädd att syrran skulle säga att hon inte har plats =  förvara den i vår källare.

Men visst, hon skulle ha plats åt den i sitt källarförråd  OM vi tog tillbaka en 50-tals sekretär... Och den har vi bara plats åt i källaren. Vi har ett stort allrum där. Det betyder att allt ska ner där, inget annat...

Fast mamma sa igår att jag tydligen hade sagt att de kunde låna ett litet runt bord av oss och det vore ju bra. För den står oxå i allrummet.

Vi har verkligen försökt göra det fint i allrummet. Längs väggarna står det en bokhylla med saker som vi vill ha kvar. I ena hörnet står en soffgrupp och ett fint pelarbord. Sofforna är hemska!!  Min kära sambo hade dem i sin s.k ungkarlslägenhet. Visst, det är en bäddsoffa, bra att ha. Men TYGET; hua!

Men soffan är det enda vi inte är överens om, smakmässigt. Så man får vara glad!

Men i de bortre hörnen, där finns en massa spännande saker!

Massa dockor, dockvagnar, dockskåp, flytvästar, bilbanor, stolar, bord, blomsterbord, böcker (som ska säljas), dammsugare (sambon samlar såna..), tomma kartonger som är bra att ha när man säljer något på Tradera, lite leksaker och lite kläder vi fått, bla bla bla...

Vi gillar ju att gå på loppis. Nu när barnen kommit in i våra liv, så köper vi mycket barnsaker på loppisar. Skitbra, tycker jag! Mindre bra att det dröjer några år innan de börjar leka med sakerna jag nämnt ovan.

Det tar plats liksom...  Men jag kan inte låta bli. Däremot tror jag att själva gosedjurskvoten är uppfylld nu. Men det finns ju så mycket annat, hehe.

Ni kanske undrar varför man samlar på dammsugare. Och egentligen skulle jag vilja säga: visst är han knäpp!

Men jag kan inte låta bli att tycka att de är fina och roliga. De har liksom karaktär, till skillnad från dagens plastiga monster.

Min sambo gillar "industridesign" nämligen. Det betyder i praktiken att vi har följande, härligt skrymmande saker hemma:

Minst fem gamla dammsugare (& två moderna)

tre gamla personvågar, kanske fyra...

munstycke till golvvaxmaskin

säkert åtta strykjärn i varierande ålder

sju brödrostar

vi hade tre hushållsassistenter, men två är nu sålda (halleluja!)

minst tio gamla radioapparater, varav två står på golvet

fyra tv-apparater, varav två ej fungerande

fyra gamla skrivmaskiner

några räknemaskiner

ett gäng gamla telefoner i varierande skick

en hårtork från 1929 (nej, jag använder inte den, bara den dagen jag vill bli flintis ska jag använda den!)

och några gamla hårtorkar till, varav en med huva. (såg i en heminrednings-

reportage att de hade gjort en sån till en lampa. Coolt!)

kanske tio gamla termosar

Jag har säkert glömt nåt!

(typ alla hans bil-grunkor, men det är en helt annan historia!)

Och jo, jag vet vad man säger:

den som har flest saker när man dör, vinner!

tjipp i loppisdjungeln!

Ikväll är det fritt fram för andra fönstertittare att titta in hos oss.

Min kära gamla mamma har varit här och gjort ett dagsverke med våra, halvskitiga i mitt tycke men i hennes tycke vansinnigt skitiga, fönster.

Jag har ju tidigare skrivit att hon tvättar sina egna fönster ca en gång i månaden...(nej, inga småbarn eller husdjur finns där för att skita ner dem onormalt mycket. Ni vet: nej, jag är inte pedant. Som i; nej, jag är inte rasist...)  Men hon blev inte nöjd med sitt jobb, inte. Jag hade nämligen sagt att det är onödigt att tvätta mellan fönstrena. Det blev ju gjort i våras. (Av samma mamma som idag.)

Men nu ser dem ut som, och jag citerar: de är tvättade med mjölk!

"Till våren ska jag göra ett bättre jobb. Jag ska ta med ett rakblad och få bort färgfläckarna ni har. Och sen ska jag ta med egen skrapa. Den här är nåt billigt skit, den lämnar en rand efter sig."

Jag tycker det blev bra, iallafall...(Hon fick två blommor som tack.)

Nu ska jag fundera över vilka gardiner vi ska ha i köket.

I vardagsrummet får det vara gardinfritt ett tag, tills barnen inte leker Tarzan längre. (Slutar de någonsin??)

Det är därför det är fritt fram för andra fönstertittare att glo in till oss.

Man känner sig väldigt naken när man går i köket...Jag blir förvånad när jag ser min spegelbild i fönstret och ser att jag faktiskt har kläder på mig.

Jag har en liten åkomma, som är ganska besvärlig.

Jag älskar vackra tyger och fina färger, gärna 50, 60 och 70-talsgardiner.

Men - jag gillar inte att ha gardiner. Jag vill ha stora fönster så att jag kan se ut och få in lite ljus. Persienner är en styggelse. Det är bara bra ibland.

Som när solen vräker in i vardagsrummet och man har gäster på besök.

De kan se varenda lilla dammkorn och varenda lilla prick på fönstren.

"Usch, vad ljust, jag drar ner." säger man lite snabbt och oskyldigt då...

I min förra lägenhet hade jag bara gardiner i sovrummet. I resten av lägenheten, kök och vardagsrum, fick det vara fritt inflöde av ljuset.

När jag bodde hemma, så kom grannen över och sa följande till min mor;

"Jo, jag har sett att ni inte har gardiner i ena rummet. Ni kan få ett par av mig, om ni inte har."   Och detta är dagsens sanning! Lika sant som att Obama verkligen blev president!

Jag har fulla skåp med vackra tyger och gardiner. Men du som har följt denna blogg, minns kanske att jag inte kan sy. Och då menar jag INTE!!

Jag gav nyligen bort ett jättevackert tyg av äkta sammet, till min syster.

En vacker brun färg, ganska stor bit, men precis för liten för att kunna göra nåt annat än en väst eller några kuddar eller en mindre duk.

Och hon kan verkligen tjata och övertala mig.( Ja, hon är storasyster... hon har övat ett helt liv på att övertala mig till saker. Typ öppna alla chokladjulkalenderluckorna redan den femte december...)

Men jag tänkte, vad f-n, det här tyget kommer ligga här i skåpet i evigheter. Jag kommer aldrig våga klippa i det, rädd för att göra fel. Gör jag kuddöverdrag så skulle jag ha gjort en duk. Gör jag en duk så skulle jag gjort en finklänning till lillstrumpan osv.

Men syrran har inga såna hinder. Hon klipper till. Kanske hon ångrar sig men då är det bara att tjata till sig nåt annat tyg. (Jag kan skriva så här eftersom hon inte vet att jag bloggar, hihihi!)

Om sanningen ska fram, så fick hon tyget som tack för hjälpen en gång.

Bättre en sönderklippt tygbit hos syrran än en stuv i skåpet.

Hyvää yötä gott folk!

Vet du om att man kan få in radiokanaler via boxen?

Vi upptäckte det i lördags. (kanske sist i Sverige, men det bjuder vi på!)

Just nu lyssnar jag på "Super 80´s".  Det är ingen som snackar, utan de kör på med musik hela tiden. Lite jobbigt blir det när de spelar en låt som man har glömt bort vilka som spelar... Man kan gissa hur mycket man vill, det är ändå ingen som talar om det rätta svaret.

Jag fick ett sms av min föredetta man igår.

Inget konstigt med det. Han bara svarade på mitt sms.

Han har haft ett bord som egentligen tillhör min syster och nu ska han flytta. Hon vill förstås ha tillbaka bordet. Det betyder att min sambo får hämta det nån kväll. Hon har inget körkort. Vi bävar för att hon kanske inte har plats med bordet. Hon vill gärna tro att vi har hur mycket plats som helst.

(Hon har en etta och vi bor på hm, 164 kvm...)

Men så skriver han (själva poängen);

"har du sett att vårt gamla hus är till salu - igen??"

Och det är konstigt som f-n. Vi sålde för 4½  år sedan och sedan dess så har det sålts fyra gånger. Är inte det mycket? Det blir fem familjer på sju år.

Exet tror att det kan vara grannarna som skrämmer bort dem.

(Mer om världens sämsta grannar en annan gång! Jag lovar!)

Men så kom jag på vad det kan vara!!! 

Vi begravde nämligen en död - ja, gissa...

a) mus

b) vandrande pinne

c) självdöd boa constrictor

Jag tror det är ormen som spökar, typ voodo-vibbar hela området.

Stackaren blev smått vanskött av exets grabb. Tyckte jag iallafall.

Den fick nån typ av loppor och så ville den inte behålla maten (läs död råtta som legat i vår frys) en dag. Helt plötsligt låg "maten" uppkräken där i buren. Så plötsligt bara dog den.(Ormen alltså, råttan var ju redan död, eller hur.) Och jag lovar, det är inte lätt att se att en orm har dött. Den var inte speciellt livad före döden heller.  Jag blev både ledsen och förbannad.

Stackars orm!  Spöka på du bara!

Det är skönt att man kan redigera sina inlägg.

Ibland är man ju lite trött i mössan  när man sitter och skriver och det grammatiska kan bli lite knasigt.

Det är ganska kul att läsa kontaktsidor, speciellt avdelningen för "efterlyst".

(Inte att blanda ihop med "efterlyst" som sänds på TV.)

Nu har jag läst några gånger följande efterlysning:

"Efterlyser dig som var utanför Willys på parkeringen i söndags em den 26/10. Du packade in varor i din svarta bil. Själv var jag fullt upptagen."

Egentligen finns det bara en sak att säga: Lycka till!

Men - jag kan inte låta bli att kommentera mera...

Tänk om det är mig personen efterlyser! Min bil ser svart ut i mörkret.

Handlar på Willys gör jag oxå. Och efter det att jag har betalat, så packar jag in varorna i bilen. Den söndagen såg jag flera som var fullt upptagna.

Det passar ju in! Herregud - ska jag höra av mig?? Vad vill personen?

Är det en man eller kvinna?  Är det en man eller kvinna personen söker?

Hur många Willys finns det in Sverige?  Hur många har svarta bilar?

Frågorna hopar sig...

Dagens lästips: läs tidningarnas efterlysningar!

Det kan ju vara någon som letar efter just dig. Om inte, så får du iaf ett gott skratt.

Tjolahopp!